Välkomna!
Hjulångaren Eric Nordevall har under decennier skapat ett stort intresse långt utanför landets gränser. Diskussionerna har varit många och långa, allt från skrönor om konjakslast till om vraket ska bärgas eller inte.
Här kommer vi att försöka berätta en historia så komplett som möjligt, med historier från förr till de som skapas idag.
Sidan är ett nytt unikt sätt att visa vårt marina kulturarv för allmänheten. Idag är internet standard i varje hem och här kan alla ta del av den fantastiska historia som ligger på Vätterns botten oavsett vart man bor. Här kommer du kunna uppleva ett vrak på ett sätt som tidigare endast var möjligt för en dykare. Sidan bygger på en tidslinje som startar med historier från förr och berättar sig vidare fram till de som skapats i nutid.
Bakom sidan står gruppen som driver projektet Dykpark Vättern. I strävan att skapa en dykpark av Vätterns vrak med Eric Nordevall som huvudattraktion så märktes ett enormt intresse även från allmänheten. Tack vare allt material som samlats in och tagits fram under dykparksprojektet har denna sida kunna skapas.
Läs mer om projektet på http://www.dykparkvattern.se
Historia
Eric Nordevall byggdes på Hammarstens Varv i Norrköping 1836-37 efter ritningar av marinofficeren Johan Gustaf von Sydow. Hon var en av fem systrar, Amiral von Platen, Daniel Thunberg, Thomas Telford, Christoffer Polhem och Eric Nordevall. Alla hade fått namnen efter framstående kanalbyggare eller mekaniker.
Skrovet sjösattes redan i augusti 1836 och bogserades till Motala Verkstad i Motala där ångmaskiner och skovelhjul monterades. Ångmaskinerna var av typen balansångmaskiner och de utvecklade vardera 17 hästkrafter.
Enligt boken ” Vrak i Svenska vatten” skriven av Claes-Göran Wetterholm, gick de två maskinerna oberoende av varandra. Han beskriver ett händelseförlopp där fartyget skulle fylla på ved vid en av vedstationerna.
”Vid ett tillfälle skulle man ta ombord ved vid en av vedstationerna, men man lyckades inte få stopp på en av maskinerna …vilket ledde till att fartyget fick går runt, runt och för varje gång de passerade kajen fick de kasta ombord en omgång med ved”
(Vrak i svenska vatten, 1994, s.207-208, Wetterholm)
Arbetet med att få maskinerna på plats gick fort, redan i oktober var de på plats. Man kunde då utföra en provkörning och krängningsprov i Vättern innan det var dags att återvända till Hamarstens Varv där man slutförde byggnationen och färdigutrustade henne.
I maj 1837 var Eric Nordevall helt färdig byggd och hon registrerades och mättes in i Stockholm.
Efter registreringen gick Eric Nordevall på Mälaren fram tills i oktober samma år, därefter blev hon utlånad till Kungliga Postverket för att gå som posttrafiksfartyg mellan Ystad och Stralsund.
Under två månader gick Eric Nordevall mellan Ystad och Stralsund innan hon slutligen började gå sträckan Stockholm – Göteborg genom Göta Kanal.
Fartygsfakta:
Byggår: 1836Varv: Hammarstens Varv i Norrköping
Längd: 26,5 meter
Största bredd: 6,4 meter
Djupgående: 2,6 meter
Maskin: Två balansångmaskiner på vardera 17hk
Marschfart: Ca 7 knop
Källa: Vrak i Svenska Vatten, Claes-Göran Wetterholm
Illustration: Föreningen Forsviks Varv
Förlisningen
I dryga 19år hade Eric Nordevall trafikerat Göta kanal när hon kastade loss från Vadstena Slott förmiddagen den 4 juni 1856. Hon hade under natten och morgonen släppt av passagerare och på akterdäck hade man lastat på brännvin från lagret vid slottet.
Några timmar utanför hamnen lämnar Kapten Bergström över rodret till rorgängare Eriksson och beger sig ner till sin hytt. Inte långt där efter lämnade Eriksson i sin tur över rodret till besättningskarlen Eliasson. Innan han själv gick ner i sin hytt sa han till Eliasson att ”du kan gå ön Jungfrun hur nära som helst”. Eliasson tog det säkra före det osäkra och höll ut några hundra meter norr om Jungfrun, det han inte visste var att just där fanns ett grund. Mellan klockan två och tre på eftermiddagen brakade det till rejält under Eric Nordevall, skovlarna skvätte vatten åt alla håll efter att de hade lyfts upp över ytan och maskinen gick upp i varv.
Eric Nordevall satt hårt fast på grundet.
Man signalerade efter hjälp genom att skjuta av signalkanonerna och ångskonerten Motala Ström kom. Passagerare och last flyttades över och sedan försökte man dra loss Eric Nordevall från grundet. Försöken att få henna av grundet misslyckades och hon blev lämnad kvar på grundet medens passagerare och last fördes vidare i land.
Två dagar senare 6 juni 1856 åkte ångkorvetterna Santesson och Föreningen ut för att göra ett nytt försök att få Eric Nordevall av grundet. Med de två som drog och med hjälp av Eric Nordevalls egna maskiner lyckades man till slut. Efter några minuters bogserande märkte man att hon tog in vatten och höll på att sjunka, bogsertamparna kapades och Eric Nordevall gick till botten strax öster om Jungfrun.
Återupptäckten
Många hade under åren sökt efter Eric Nordevall men inte lyckats hitta henne. Uppgifterna om vart hon sjönk blev mer och mer otydliga med åren som gick men historien levde kvar. Rykten skapades och från att ha lämnat Vadstena med vanligt brännvin så hade det omvandlats till den finaste konjak.
Efter en resa till Karlsborg hade Olaf Svensson sett en lista över vrak i Vättern där en fortfarande var saknad, Hjulångaren Eric Nordevall. Både Olaf och hans bror Åke var båda dykare så de fattade snabbt intresse för det saknade vraket. Deras enda problem var att de inte hade någon utrustning för att söka efter gamla vrak, allt de hade var en liten gummibåt. Åke arbetade på den tiden på ett företag i Motala där man använde stålvajer för att fästa upp belysning i taket på stora lokaler. Bröderna kom efter en lite tänkande på att de kanske kunde använda stålvajer för att hitta vraket.
Åke och Olaf kom på att om de satte en tyngd i ena änden av vajern och sedan drog ut den efter båten så kunde de spänna upp vajern efter botten genom att sänka ytterligare en tyngd rakt under båten när vajern var utdragen. På så sätt skulle vajern ligga precis ovanför botten mellan de två tyngderna. Den kvarvarande änden skulle de låta sitta fast i båten så att de sedan sakta kunde köra i en cirkel runt tyngden i mitten. För att kunna se vart den första tyngden var så fäste man en lina i den upp till ytan och satte en boj i den. Tanken var att om vraket låg innanför deras cirkel så skulle vajern fastna runt och bojen i mitten skulle börja flytta sig sidledes när vajern roterar kring vraket istället för tyngden under bojen. Åke och Olaf testade sin idé genom att använda sytråd och två legobitar hemma på heltäckningsmattan. Deras idé fungerade med sytråden så de bestämde sig för att testa den i praktiken.
Åke Svensson söker i sin lilla gummibåt
De började söka ganska nära ön Jungfrun där Eric Nordevall gick på grund. Vätterns botten är vanligtvis sand och dy, men det visade sig att vid Jungfrun så var det ganska mycket stenar på botten. Till en början så fastnade de i stenarna, och varje gång dök de ner och lossade vajern på botten innan de insåg att om de bara drog lite hårdare med båten så gick vajern under stenarna istället. När de sedan hade avslutat ett varv så drog de hela vajern med tyngderna till nästa område de skulle söka av.
De båda var ute och sökte med sin lilla gummibåt varje helg, både lördag och söndag i ungefär två månader innan de hittade något. De hade precis avslutat ett varv och skulle dra vajern till nästa område de skulle söka av när Olaf plötsligt ser att bojen i mitten börjar röra sig i sidled och motorn kämpade lite extra hårt för att dra vajern. Till slut tog det helt stopp och de visste att de hittat något stort.
När de testade hemma på heltäckningsmattan så drog sig bojen i mitten ända intill föremålet så de trodde att det skulle göra det även mot ett vrak. De bytte snabbt om och hoppade i vid bojen och gick ner för att se vad de fastnat i. Det blev snabbt djupt och när de kom ner på botten på 45m såg de vajern ringla sig vidare längs med botten och inget vrak i sikte. Eftersom de hade 2-300m wire ute så visste de inte hur lång den fortsatte efter botten och deras tid på djupet var kort så de avbröt dyket och gick upp tillbaka. Väl uppe på ytan så kom de på att om de virade upp vajern från andra sidan tills den satt fast rakt under båten så måste vraket ligga där. De virade upp vajern tills det tog stopp och då såg de att de var ca 50m ifrån den andra bojen. Vraket var tvunget att ligga under dem.
Efter att de hade gjort ett dyk så djupt så krävdes det att de var uppe en längre tid innan de kunde dyka igen, och så var luften i deras tuber slut så de lämnade vajern och åkte hem utan att veta vad de hittat. Redan dagen där på var de två bröderna tillbaka ute på sjön för att undersöka vad som fanns där nere på botten.
Bojarna satt kvar på samma ställe som de hade lämnat dem. De bytte snabbt om och hoppade i vattnet och gled ner för vajern mot botten. På ca 30m djup mötte de en trästolpe som vajern hade fastnat i, de förstod inte vad det var för något tills de kom ner och såg däcket. Vajern hade vridit sig runt masten på vraket när de virade in den innan de åkte hem gången innan. Åke och Olaf kommer ner på däcket och ser ankarspelet står rakt framför masten och en signalkanon på varje sida på relingen. Allt står orört helt orört, precis som när hon gick till botten.
Precis nedanför masten ligger skeppsklockan, han plockar upp den och läser, Erick Nordwall.
Artiklar
Eric Nordevall har under åren skapat mängder av rubriker, många av dessa långt innan de digitala arkiven fanns. Artiklar som under åren fallit i glömska och enbart ett fåtal personer har haft dem i personliga arkiv.
Vi kom över en större samling från tiden då Eric Nordevall hittades och en bit framåt i tiden. Alla artiklar har skannats och sedan sorterats efter datum och ursprung.
Genom att samarbeta med flera tidningar så har vi fått tillstånd att publicera dessa så att de återigen blir tillgängliga för allmänheten.
Har du några artiklar liggande som inte finns med här, kontakta oss.
Klicka på logotypen för respektive tidning för att se alla artiklar.
Bilder
Under 2010-2011 genomfördes ett antal dyk på Eric Nordevall i samband med Dykpark Vättern projektet. Flera fotografer var delaktiga och detta är ett urval från de bilder som togs under de dyken
Här nedanför kan ni se ett urval av dessa bilder.
360° Bilder
I samband med dykningarna på Eric Nordevall under 2010-2011 i samband med Dykpark Vättern projektet märkte projektgruppen av ett stort intresse från allmänheten och de som inte kunde dyka.
Debatten om bärgning kom återigen upp eftersom en del ansåg att om planerna med dykparken gick igenom så skulle det bara vara dykare som skulle få möjlighet att se vraket. Alla borde ha tillgång till det.
Detta blev lite av en sporre för gruppen som började undersöka alla möjligheter som fanns för att visa personer som inte dyker hur vraket ser ut. Med bilder och video kommer man ganska långt men den som tittar får inte känslan av att vara där eller att man varit aktiv. Projektets samarbetspartner Sjöhistoriska Museet hade en tid experimenterat med att ta besökare ut till vrakplatser och sedan filma live med hjälp av en undervattensrobot, ROV. Detta gav en känsla av deltagande och en häftig upplevelse men det är mycket dyrt. Sedan ett antal år tillbaka har en fotograferingsteknik använts vid onlineförsäljning av bostäder som gjorde att en person kan stå inuti ett rum utan att vara på plats. Det kallas för sfärisk fotografering eller 360° fotografering.
Denna teknik hade testats under vattenytan några gånger tidigare i tropiska klara vatten med varierande resultat. Ingen hade riktigt lyckats få bra kvalité på bilderna.
Vraket efter Eric Nordevall ligger på 45m djup i mörka kalla vatten så det fanns inget man kunde jämföra med. Under ett års tid började gruppen experimentera innan de hittade en lösning som fungerade. Bilderna har fått enorm uppmärksamhet och det ger äntligen personer som inte dyker en känsla av hur det är att befinna sig på vraket.
Välkomna ner på Eric Nordevall!
3D
Efter att 360° fotografierna gjordes offentliga hösten 2011 så fick de en enorm uppmärksamhet både i Sverige och långt utanför landets gränser.
Företaget wec360 som hjälpte till att utveckla tekniken som användes på Eric Nordevall bildade varumärket wecOcean tillsammans med Erik Rådström där de tillsammans erbjöd 360° fotografering under vattnet. Som ett steg i utvecklingen för att erbjuda sina kunder ett komplett paket för att visa upp vrak så användes återigen allt material från dykningarna på Eric Nordevall och en 3D modell av vraket skapades. 3D modellen kompletterade de tidigare tagna 360° bilderna för att skapa en total vraköversikt.
Med hjälp av ritningar och mått från bland annat Forsviks Varv kunde de bygga upp en stomme av vraket i ett 3D program. När stomme var klar använde man sig av bilder och video från vrakplatsen för att kunna bygga upp ytorna så att det blev så likt vraket som möjligt.
3D modellen byggs upp som ett trådskal innan ytor läggs på för att skapa ett verklighetstroget utseende.
När 3D modellen är färdig kan man använda den till flera olika saker, bland annat att skapa stillbilder, video sekvenser eller en roterande modell.
Vid denna tidpunkt hade företaget 3deepmedia i England tagit fram egen version av ett program som gjorde det möjligt att lägga in så kallade hotspots i en roterande 3D modell. En hotspot är en punkt eller plats på 3D modellen där stillbilder, video och 360° bilder kan integreras. Tidigare hade det inte varit möjligt att integrera hotspots i en roterande 3D på detta sätt.
Tack vare det nya samarbetet kan ni nu rotera en modell av Eric Nordevall och få en överblick av hur det ser ut nere vid vraket.